Nio myter och missförstånd om svensk minknäring

Under de senaste åren har vår näring debatterats och diskuterats flitigt inte minst i Riksdagens kammare och framför allt i Miljö- och jordbruksutskottet. Enskilda ledamöter har lyft frågan kring branschens vara eller icke vara. SPR har vid flera tillfällen deltagit vid möten för att ge näringens syn och perspektiv. Vår motståndarsida djurrättsrörelsen, som utifrån ideologisk övertygelse vill stoppa djurhållning i Sverige, använder sig återkommande av felaktiga uppgifter - argument som inte har någon grund i fakta. För SPR är det angeläget att framhålla de korrekta sakförhållandena, och vi vill därför här, med stöd i källor och fakta, ta upp och bemöta några av de vanligaste osanningarna och missförstånden när det gäller svensk minknäring.

1. Forskare dementerar fakta som används i motioner

I en motion som vid upprepade tillfällen lagts fram av Jens Holm (V) m.fl. (motion 2012/13:MJ202) som berör minklantbruk, används felaktiga siffror. I motionen kan man läsa; "I en artikel i Applied Animal Behaviour Science i december 2009 visar forskare från Sveriges Lantbruksuniversitet med finansiering från pälsbranschen, att 70 procent av 150 minkhonor på två gårdar utförde stereotypa beteenden, oavsett om de hade berikningsföremål eller inte." Samma fakta används även av Djurens Rätt så sent som 2012. Enligt Helene Axelsson, som utfört studien och författat artikeln, innehåller artikeln inte alls dessa siffror. De korrekta siffrorna för hur många procent av observationstiden som minkarna uppvisade stereotypier var 9,9 respektive 11,8 procent för de två undersökta gårdarna.

Detta är siffror som branschen enträget arbetar med att ytterligare minska genom Minkhälsans nollvision mot stereotypier. Under januari och februari under 2011 och 2012 har SLU genomfört en studie och dokumenterat risk för stereotypt beteende vid ett flertal gårdar. Nya dokumentationer och utvärderingar sker kontinuerligt för att mäta vilka effekter som Minkhälsans åtgärder har inneburit. Resultatet från mätningen följs upp kontinuerligt för att klargöra om åtgärderna givit önskat resultat eller behöver förstärkas ytterligare.

2. Missvisande bild av minknäringen sprids av Djurens Rätt

Djurens Rätt tog under 2011 fram en rapport om minknäringen vilken har visat sig innehålla faktorer som SPR vill klargöra:

VÄSENTLIG SKILLNAD MELLAN VILD MINK OCH GÅRDSMINK

I rapporten påpekas det att gårdsminkar fortfarande är vilda och har kvar sitt naturliga beteende och behov. Forskning visar att sju till tio generationer påverkar djurens temperament påtagligt när det gäller tamhet och hanterbarhet. Minkar började födas upp i Sverige i slutet av 1920-talet och det har även konstaterats att hjärnan är mindre hos gårdsminken i jämförelse med vild mink. Därtill hör att minken har ett kort generationsintervall jämfört med andra husdjur.

Att djuren är domesticerade har Jordbruksverket klarlagt bland annat i sin djurskyddshandbok, antagen i mars 1995, vilken anger riktlinjer för hur husdjur skall hanteras. Handboken anger att "Gårdsminken och räven är sedan ett stort antal generationer anpassade till ett liv i gårdsmiljö". All jämförelse med minken i det fria är därmed irrelevant. (Peter Jeppsson, 2002)

MISSVISANDE OCH KRAFTIGT ÖVERDRIVNA SIFFROR KRING STEREOTYPIER BLAND MINKAR

Likt motionen från Jens Holm (V) m.fl. använder även rapporten från Djurens Rätt felaktiga siffror kring andelen stereotypier bland minkar. Till skillnad från rapporten som hävdar att stereotypier är en vanlig form av beteendestörning visar Hansen et al, 2005, Hansen & Malmqvist, 2005 och Jeppesen, 2005 att stereotypt beteende främst kan härledas till avelsdjuren under vinterperioden. Dessutom menar de att stereotypifrekvenser kan minskas genom avelsurval, utfodringsstrategier eller burberikning. Alla dessa är faktorer som Svensk MInk prioriterar och kontinuerligt arbetar med genom Minkhälsans nollvision mot stereotypier:

Miljöberikning av burarna med föremål för berikning enligt Jordbruksverkets föreskrifter (L 103). Utöver föreskrivna sysselsättningsföremål tillhandahålls extra berikning i form av etagehylla eller etagebur

Fortsatt utveckling av foderstat och foderrutiner under vintermånaderna.

Avelsarbete för en ännu lugnare och än mer harmonisk gårdsmink.

HÄNVISNING TILL EXAMENSARBETE OCH INTE FORSKNINGSSTUDIER

Djurens Rätt väljer att hänvisa till det examensarbete som Helene Lindberg har genomfört. SPR tycker att det är viktigt att lyfta fram att det rör sig om en mycket begränsad studie som har genomförts på en liten population och under kort tid. SPR menar därför, med stöd hos många forskare, att resultatet inte bör ses som representativt eller att det kan vara generaliserbart.

3. Svenska folket mer positivt inställda till minkuppfödning än vad det tidigare har visat sig

SPR gav i mars 2011 TNS Sifo i uppdrag att ställa frågan: "Idag är det tillåtet enligt svensk djurskyddslagstiftning att föda upp mink i Sverige. Tycker du eller tycker du inte att det ska vara tillåtet?". Attitydundersökningen genomfördes under vecka 12, 2011, med 1000 stycken intervjuer fördelade representativt för befolkningen från 15 år och uppåt.

Undersökningen visade att mindre än varannan svensk, 47 procent av svenska folket, vill förbjuda minkuppfödning. När samma undersökning genomfördes i oktober 2013, uppgav 52 procent av de som hade en åsikt att de tyckte att svensk minknäring ska få finnas kvar. Frågan som ställdes då var "Tycker du attd et ska vara tillåtet att bedriva minklantbruk i Sverige, eller tycker du det inte?"
Dessutom tenderar människor som bor på landsbygden och i södra Sverige, nära minklantbruk och med större kunskap och erfarenhet om verksamheten, att vara mer positivt inställda än andra.

4. Gårdsminken har inget behov av bad- och simvatten.

En fråga som ofta diskuteras är den gårdsminkens behov av tillgång till bad- och simvatten. Den hittills största och mest omfattande studien på området utfördes under sju års tid vid Köpenhamns universitet, under ledning av lektor Leif Lau Jeppesen, och publicerades 2001. Studien visar tydligt att simning inte är ett biologiskt behov hos mink. Biologiska behov är medfödda. Gårdsminken är t. ex medveten om att den saknar något om den inte har tillgång till en lya, även om den vuxit upp utan lyan. Gårdsminken saknar dock inte simvatten om den inte först fått lära sig vad simvatten är. Om man lär minken att den kan få tillgång till simvatten kommer några att använda vattnet mer eller mindre frekvent medan några kommer att undvika vattnet helt och hållet. Minkens naturliga beteende och anpassning till vatten antyder inte heller att det finns ett behov av att kunna simma.

För minken är simning ett redskap för att tillfredsställa behovet av att skaffa föda, inte ett behov i sig. Minken är inte heller särskilt väl anpassad för ett liv i vatten, den har inte mer simhud mellan tårna än många hundar och dess förmåga att se i vatten och att kunna hålla sig under vatten utan syre är aningen bättre än hos illern som lever helt på land men inte på långt när så bra som hos riktiga vattendäggdjur som t.ex. uttern. Detta överensstämmer med slutsatser dragna av Claudia Vinke et al, 2008.

5. Svenska minkburar är tillräckligt stora - större burar ökar inte välfärden

Debattörer mot svensk minknäring, däribland Djurens rätt, framför ofta åsikten att minkens bur skulle vara för liten. Danska beteende forskare har emellertid i utförliga välfärdsstudier av mink visat att varken en fördubbling eller en fyrdubbling av burvolymen har någon positiv effekt på den farmade minkens välfärd. Däremot har det visat sig att berikningsföremål av olika slag har positiv effekt på välfärden. SPR har därför valt att rikta insatser på att öka burberikningen hellre än burstorleken. I dag förfogar varje mink över ett utrymme som motsvarar hundra gånger djurets egen volym. Minken kan under hela sitt liv röra sig fritt i buren, den är aldrig uppbunden och skiljs inte från sina ungar, utan får behålla minst en valp tills den når vuxen ålder.

6. Svensk mink är ett ovanligt friskt produktionsdjur

Våra meningsmotståndare försöker så ofta de kan att svartmåla svensk minknäring genom att felaktigt hävda att näringen har en hög andel sjuka djur. Vi är därför tacksamma för det stora antal oanmälda kontroller som genomförs av landets länsstyrelser och som syftar till att kartlägga hur djuren mår. Den senaste tillgängliga statistiken från länsstyrelsen är från 2011 och omfattar i stort sett samtliga av landets minkgårdar. Statistiken visar att 0,065% (det vill säga 0,65 promille) av djuren som kontrollerades vid dessa oanmälda kontroller befanns vara skadade eller sjuka. (Här kan du läsa en artikel där länsstyrelsens kontrollant uttalar sig om statistiken.) Denna statistik ser ungefär likadan ut varje år, och även de kontroller som på branschens initiativ utförs fyra gånger per år av Jordbruksverkets veterinärer, visar ungefär samma resultat.

Naturligtvis har vi en nollvision när det gäller skadade djur, men i en besättning på en miljon djur, är det tyvärr helt oundvikligt att enstaka individer skadas eller blir sjuka. En nollvision för skadade eller sjuka djur är tyvärr lika omöjlig att uppnå som den nollvision som staten har när det gäller dödade i trafiken. Som jämförelse kan nämnas landstingens statistik, som visar att minst var tionde svensk (10 %) uppsöker en vårdcentral eller ett lasarett varje år.

7. Näringen arbetar aktivt med djurskydd, djurhållning och djuromsorg

Arbetet med frågor som rör djurskydd, djurhållning och djuromsorg leds och koordineras av Svensk Mink. Branschens djuromsorgsprogram Minkhälsan syftar till att stötta farmarna under hela året och bidrar till näringens utveckling. Minkhälsan är obligatorisk för SPR:s medlemmar. Programmet är uppdelat på åtta olika fokusområden som strävar efter att säkerställa minkens hälsa genom ansvarstagande djurvård i samtliga led, den dagliga djuromsorgen på gården samt förebyggande hälsovård samt sjukvård – allt för att säkerställa friska och harmoniska djur.

Ett exempel är de kvartalsvisa veterinärbesök från veterinärer anslutna till Jordbruksverket i Minkhälsans regi som startade under 2011. Detta för att med tydliga intervaller följa livet på gården och stötta lantbrukaren i det dagliga arbetet samtidigt som det ger den ökade öppenhet och transparens som minkbranschen ständigt efterlyser.

8. Jordbruksverket agerar självständigt

I augusti 2010 publicerades bilder från minkgårdar som påstods visa missförhållanden. I samband med detta utgick ett antal direktiv från Jordbruksverket kring uppföljning och kontroll av näringen.

Från hösten 2010 fram tills i dag finns påståenden om att Jordbruksverket agerat på rent "beställningsuppdrag" från regeringen. KU har haft föremål att granska sakfrågan och vid granskningen framkom att:

"Med anledning av KU begäran att få beslutet om det uppdrag som Jordbruksverket, enligt uppgifter på Regeringens och Jordbruksverkets webbplatser, har fått när det gäller att ta fram en åtgärdsplan för att säkerställa djurskyddet vid minkfarmar, uppges det i promemorian den 17 februari 2011 från Landsbygdsdepartementet att någon sådan handling inte finns."

Något särskilt uppdrag om en åtgärdsplan har inte lämnats, uppges det vidare i promemorian med anledning av utskottets begäran om en kommentar till hur den beslutsform som tillämpats förhåller sig till principen om kollektivt beslutsfattande inom regeringen. Vidare anförs i promemorian att innehållet i den åtgärdsplan som Jordbruksverket presenterade vid det aktuella mötet däremot faller inom ramen för det uppdrag på djurskyddsområdet som i författningsbestämmelser givits Jordbruksverket.

Vid videokonferens den 10 augusti 2010 deltog från Jordbruksdepartementet statssekreteraren, stabschefen, en politiskt sakkunnig, ett departementsråd, en pressassistent samt fyra handläggare. Jordbruksministern Eskil Erlandsson deltog per telefon. Från Jordbruksverket deltog generaldirektören, chefsveterinären, en avdelningschef och en enhetschef.

Videokonferensen inleddes med att Jordbruksverket redogjorde för sitt pågående arbete med pälsdjursfrågor samt för de kontakter verket haft med länsstyrelserna om djurskyddskontrollen. Jordbruksverket presenterade sedan sina och länsstyrelsernas planer på att inom de närmaste dygnen genomföra ytterligare kontroller. Jordbruksverkets åtgärdsplan skulle vidare innehålla följande:

– en lägesbild

– förslag för effektivare och bättre kontroller

– en bild av forskningsläget

– förslag till intensifiering av näringens arbete med program för förbättrad djuromsorg.

KU:s ställningstagande

Utskottet utgår i sin bedömning från de uppgifter som har lämnats i granskningen – av landsbygdsminister Eskil Erlandsson, Regeringskansliet och Jordbruksverket – som innebär att det vid videomötet den 10 augusti 2010 mellan företrädare för Jordbruksdepartementet och Jordbruksverket inte lämnades något uppdrag till Jordbruksverket att ta fram en åtgärdsplan, utan att verket redan hade påbörjat det arbetet. Arbetet ligger inom ramen för Jordbruksverkets uppdrag avseende djurskyddet.

Av utredningen framgår att felaktiga uppgifter har kommunicerats på regeringens webbplats, av ministern i olika massmedier och av ministern under hösten 2010 i skriftliga frågesvar i riksdagen. Allmänheten och riksdagen har därigenom givits en felaktig uppfattning om vad som förevarit. Som utskottet uttalat tidigare ansvarar ansvarigt statsråd för sina uttalanden och därmed även för att de uppgifter som han förmedlar är korrekta. Detta har även framförts av landsbygdsministern som beklagat det inträffade.

9. Riksdagens beslutsunderlag är evidensbaserat

Under våren 2011 beredde Miljö- och jordbruksutskottet ett antal motioner som berörde minknäringen. Utskottets beslutsunderlag gav vid handen att motionerna avslogs. I underlaget gavs en sammanfattande bild av minkfrågan som baseras på evidens och erfarenhet.

Ur Miljö- och jordbruksverkets beslutsunderlag framkommer följande:

Det pågår en översyn av djurskyddslagstiftningens utformning och innehåll, och det nämns särskilt att 4 § djurskyddslagen ska ses över. I 4 § djurskyddslagen föreskrivs att djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Bestämmelsen anses vara en portalparagraf för den svenska djurskyddslagstiftningen och den har ett stort symbolvärde. Så som framhålls i direktivet (dir. 2009:57) finns det emellertid en del oklarheter kring vad som egentligen avses med bestämmelsen.

I författningskommentaren till proposition 1987/88:93, genom vilken bestämmelsen infördes, anges att "avsikten med bestämmelsen är att varje djurarts särskilda biologiska beteende skall beaktas. Vad som skall anses utgöra ett djurs biologiska beteende får avgöras utifrån gjorda erfarenheter och vetenskapliga rön." Olika utredningar har också uppmärksammat problemet med att dagens formulering är otydlig och har diskuterat innebörden. (Ett förbättrat djurskydd SOU 2000:108 och Djurens välfärd och pälsdjursnäringen SOU 2003:86).

Den huvudsakliga diskussionen har handlat om huruvida formuleringen avser grundläggande beteenden som är viktiga för djurets välbefinnande eller avser beteenden som djur utför i vilt tillstånd. Utskottet anser liksom regeringen att bestämmelsen mot denna bakgrund bör förtydligas. Utskottet påminner även om att den nya lagstiftningen, liksom dagens lagstiftning, ska utgå från de enskilda djurens behov samt verka förebyggande. Den nya lagstiftningen ska bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet. Som anförs ovan ska utredaren under dessa förutsättningar analysera hur den samlade lagstiftningen kan moderniseras och förenklas samt förändras så att den blir mera flexibel och målinriktad. I samband med denna breda översyn ska utredaren ägna särskild uppmärksamhet åt vissa problem på djurskyddsområdet.

Utskottet har tidigare behandlat motioner om minkuppfödning, bl.a. i betänkande 2009/10:MJU12, i vilket det redogjordes för hur förslag på området tidigare behandlats i riksdagen. Utskottet anförde bl.a. att riksdagen i december 2006, på förslag av utskottet, avslog vissa förslag beträffande pälsdjursnäringen samt tillkännagav för regeringen som sin mening vad utskottet anfört om fortsatta forskningsinsatser (prop. 2005/06:197, bet. 2006/07:MJU3, rskr. 2006/07:28).

Vidare erinrades det om att det i den senaste forskningspropositionen angavs att regeringen delade utskottets bedömning att djurskyddet för minkar bör utvecklas vidare och att det är nödvändigt att eventuella ändringar i regelverket baseras på forskning och beprövad erfarenhet och att regeringen bedömde att de resurser som presenterades i propositionen gav möjlighet för investeringar i en sådan djurskyddsforskning (prop. 2008/09:50 s. 177).

Utskottet har från Jordbruksverket fått veta att verket på uppdrag av Landsbygdsdepartementet gått igenom läget inom pälsdjursproduktionen av mink. Vid genomgången av forskningsmaterial har det framkommit områden som är i behov av förändring, såsom utformning av burar, miljöberikning och utfodring. Jordbruksverkets bedömning är att detta behöver regleras i föreskrifter. Enligt Jordbruksverket pågår detta arbete, och förslag till föreskrifter har nyligen varit ute på teknisk runda i EU och förväntas återvända till Sverige under maj månad.

När det gäller forskning hänvisar Jordbruksverket till följande projekt m.m. Den internationella organisationen European Fur Breeder's Association (EFBA) har 2009 startat ett projekt kallat Welfur. Projektet genomförs i samarbete med universitet och experter från en stor rad länder. Syftet är att ta fram välfärdsparametrar för pälsdjur. Välfärd för de viktigaste farmuppfödda pälsdjuren, mink, räv och mårdhund, har vetenskapligt studerats i 25 år. Man gör jämförelser med det EU-finansierade Welfare Quality-projektet som utvecklat generella principer och kriterier för djurvälfärdsparametrar på gårdsnivå: bra utfodring, bra inhysning, bra hälsa och djurens beteende. Detaljerade checklistor för välfärdsbedömning som har vetenskaplig grund har tagits fram för flera lantbruksdjur. Det allmänna målet för Welfur-projektet är att för farmuppfödda pälsdjur ta fram ett projekt liknande EU:s Welfare Quality. Det viktigaste resultatet kommer att vara checklistorna för välfärdsbedömning för mink och räv i en första fas och för mårdhund i den andra fasen. Projektet räknar med att kunna publicera resultaten under 2011.

Utskottet noterar att det i dagsläget inte är möjligt att dra några slutsatser då projekt pågår för fullt. Enligt upplysningar avser Jordbruksverket att återkomma till projektets slutsatser och följa upp dessa. Från Jordbruksverket har utskottet också fått veta att den forskning som bedrivits avseende mink har gjorts inom flera olika områden, t.ex. fodersammansättning och utfodring, gruppstorlek, utformning av burar, miljöberikning, stereotypier och behov av vatten som miljöberikning. När det gäller simvatten nämner Jordbruksverket bl.a. en komparativ studie av användningen av simvatten och springhjul som visade att minkar använder båda resurserna och att användandet styrs av olika motivationer. Springhjulet användes framför allt under den aktiva tiden på dygnet, medan simvatten i första hand nyttjades på morgonen vid påfyllning av vatten och när djuren hade utfodrats. Simvatten och springhjul verkar därför inte kunna ersätta varandra (Hansen och Jensen 2006 a, b). Jordbruksverket hänvisar vidare till ett antal studier som behandlat frågan om nödvändigheten av simvatten för mink. En genomgång och granskning av dessa artiklar och litteratur har gjorts av en grupp forskare, och flera slutsatser har framförts:

Minkens användande av vattenbad verkar i första hand relaterat till födosöksbeteenden.

Frånvaro av simvatten, utan tidigare erfarenhet av detta, leder inte till förändringar av nivån av stereotypa beteenden eller förväntade reaktioner.

Andra burberikningar såsom "tunnlar" (t.ex. rör) och föremål som djur kan bita i är viktigare för miljöberikningen än simvatten.

Simvatten är inte ett medfött behov utan snarare en stimulans som framkallar en egen drivkraft.

Utskottet erinrar även om Lagrådets yttrande 2006 över förslaget till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534) där bl.a. följande sägs.

Enligt 2 § djurskyddslagen skall djur behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Enligt 4 § skall de hållas på ett sådant sätt att deras hälsa främjas och att de har möjlighet att bete sig naturligt. Proportionalitetsprincipen får anses innebära att ingrepp i djurhållningsnäringen för att tillgodose djurens behov i dessa hänseenden är acceptabla; längre gående ingrepp – t.ex. sådana som avser att tillgodose mera än behovet av naturligt beteende – kan anses gå alltför långt. I den föreslagna bestämmelsen anges att minkars behov av att röra sig, klättra, utöva jaktbeteende – dock enligt motiveringen utan att få tillgång till levande bytesdjur – och ägna sig åt annan sysselsättning samt att periodvis vara ensamma skall tillgodoses; dessutom skall minkar ha tillgång till vatten att simma i. Det är detta sistnämnda krav som, enligt vad som upplysts vid föredragningen, kommer att medföra de största problemen när det gäller möjligheten att bedriva minkuppfödning. Av Pälsdjursnäringsutredningens betänkande Djurens välfärd och pälsdjursnäringen framgår att det dåvarande forskningsläget inte gav stöd för en slutsats om att simning är ett biologiskt beteendebehov hos minken (SOU 2003:86 s. 134). I lagrådsremissen framhålls att åsikterna om minkars behov av tillgång till vatten för simning går vitt isär, något som också framgår av remissvaren. Det kan enligt Lagrådets mening inte anses vara klarlagt att det föreslagna kravet om sådan tillgång är tillräckligt välgrundat för att kunna anses vara ett proportionerligt ingrepp.

Nyheter från vår värld:

Datum: 2015-04-29
Källa: ETC
Datum: 2015-04-24
Källa: ATL Lantbrukets Affärstidning
Datum: 2015-04-10
Källa: Blekinge Läns Tidning
Datum: 2015-04-10
Källa: Blekinge Läns Tidning

Video från Svenskmink.se

You must set a valid YouTube ID, please try again.
© 2012 BIASIT.net, Tobias Bäckström.